Skrivet av: Hanna Helsing | september 8, 2015

Hej då! 

Jag har bestämt att det här blir mitt sista inlägg här på bloggen på obestämd tid. 

Lite info kommer upp angående mitt företag. Men jag kommer inte skriva om min egen träning så som syftet var från början med denna blogg. Jag har precis smygit igång min löpning efter veckor av rehab och just nu vill jag hålla mina nya mål och min träning för mig själv. Jag kommer återuppta den svarta träningsboken och skriva där istället. 

Det har varit så kul att få alla fina mail och hejarop både här, när vi mötts på stan och under lopp, då många hejat och tackat för en inspirerande blogg. Jag har fått pepp både när det gått bra men även när jag haft svackor. 

Mitt företag I Love Runing rullar på som vanligt. Jag coachar privatpersoner, Löpgrupper och företag. Håller föreläsningar och seminarier. Just nu är det ganska fullt i kalendern vilket jag är oerhört tacksam över. Någon lucka kan vi hitta om du vill bli coachad av mig eller bli inspirerad och motiverad genom föreläsning. 

Våga investera i dig själv och dina anställda! 

”Hur vi mår fysiskt och psykiskt påverkar hela våra liv, både privat och yrkesmässigt”. 

 
Med de orden säger jag, hej då! Vi ses! 

Skrivet av: Hanna Helsing | augusti 25, 2015

Styrka, tröskel och en känsla av revansch

Efter en traumatisk söndagskväll, bestämde jag mig för att ta vespan in till stan för att jobba på måndagsmorgonen. 

När jag kom hem körde jag styrketräning på tomten. Core, armar, höfter och vader. 

    
 
På tisdagen körde jag styrka igen.  

    
   

Efter styrka och middag drog jag, Melvin och Elliot ut för att köpa glass från glassbilen. Det blev full fart för att inte missa den.  

 
När barnen somnat stack jag ut med hojen. Idag med lampor. Jag höll mig på cykelvägen och tog en runda jag cyklat många gånger tidigare. 4 x 10 min tröskel med kort vila. Jag har aldrig cyklat så fort som jag gjorde ikväll. Nu kändes det sådär fantastiskt att cykla igen. Trots regn och motvind.  

 
Hejdå! 

Skrivet av: Hanna Helsing | augusti 24, 2015

En mindre lyckad träningsvecka

Som ni märker går det sådär med min egen träning just nu. Jag har en fot som vägrar ge med sig och nu kan jag inte ens cykla. 

Transportcykling på måndagen, 50 km. 

Onsdagen började fint. Härlig, solig morgon.  

 Jag cyklade in till stan i godan ro. 23 km Jobbade hela dagen. När jag skulle cykla hem så var det någon jäkel som snott den. Jag hade tänkt skaffa mig en ny cykel så småningom men bestämmer helst själv när det är dags. Peter var snäll och hämtade upp mig med vespan. 

Resten av veckan fick jag bli vespa-bunden. På torsdagen var jag åter igen på shockwaves-behandling. Jag har inte kännt så stor skillnad på foten sedan sist. Nu ökade vi på behandlingen något. 

Jag gick upp i ottan på fredags morgonen och mötte upp Annele. Vi åkte in till Gärdet och hängde på låset till en utförsäljning av höst- och vinter kollektion av märket Isbjörn of Sweden. Det var helt hysteriskt mycket folk. Jag köpte lite fina barnkläder. 

 
lördagen kändes det riktigt bra i foten. Så jag småsprang lite med barnen. Bara för att känna efter lite. Vi besökte kunglig mark och hade picknick.  

    
  På söndagen kändes det inte lika bra i foten. Jag blev så besviken att det aldrig blir bra. Men istället för att deppa drog hela gänget till stranden. Jag tog mitt första dopp för i år. Riktigt dåligt faktiskt att jag inte badat tidigare. Det blev faktiskt flera dopp för oss under dagen. 

 När barnen somnat på kvällen stack jag ut på en runda med Peters cykel. Det gick att cykla på den men den är alldeles för stor. Planen var att cykla en runda som Peter hade beskrivit för mig tidigare. Den skulle vara 30km. Jag cyklade med den för stora cykeln precis som han beskrivit. Cyklade och cyklade och cyklade.  

   
Tillslut förstod jag att jag hade åkt fel. Kollade gps;en och mycket riktigt jag var helt fel. Det var bara att vända. Det började mörkna och jag var vilse på Färingsö. Inga lampor på cykeln och bilarna hade sjukt bråttom. Jag höll mig så långt ut i kanten jag kunde. Höll mig lite för långt mot kanten så jag körde omkull på gruset. Skrapade upp benet som som gled på grus och asfalten. Kroppen landade mjukt i dikeskanten. Efter vurpan grät jag. Sådär hulkande. Mest för att jag var så fruktansvärt arg. Jag kunde knappt röra benet, cykeln var för stor, jag hade inga lysen på cykeln, jag var mitt ute i ingenstans där vägarna var smala och bilarna körde fort, jag hade lika långt hem som jag redan hade cyklat. Jag var helt vilse. Men det värsta jag kunde komma att tänka påvar foten som blivit sämre. Att jag inte kan löpträna, utan måste hålla på med skitsporten cykling. 

Ok så kändes det precis då. Efter dusch och chiapudding med blåbär kunde jag tänka mig att cykla någon gång igen i framtiden. 50 km cykling. 

Skrivet av: Hanna Helsing | augusti 17, 2015

Transportcykling, födelsedag och landet. 

Jag fyllde 35 år i onsdags och blev så himla fint firad hela dagen. Riktigt rörd blev jag faktiskt för alla fina människor i min omgivning. 

Jag fick bland annat ett par cykelskor och trampor. Någon jag länge tänkt köpa men inte blivit av.  

 Middag och tårta med familjen när jag kom hem från jobbet. Det kunde inte blivit ett bättre avslut på dagen. 

Fortfarande inget löppass för mig. Så ni som vill läsa om träning och löpning får vänta någon vecka till. Denna vecka har blivit dålig även med cyklingen. 

I måndags och tisdags transportcyklade jag till jobbet. 50 km på måndagen och 50 km på tisdagen. 

I torsdags var jag och gjorde min första stötvågsbehandling.  

 Det gör inte särskilt ont i foten för tillfället mest känning och irritation. Men jag är försiktig då foten kommer läka snabbare om den får läka ordentligt innan jag kör på igen med löpningen. 

På fredagen åkte vi till landet, jag och barnen. Peter och hans vän Björn åkte till Mora för att cykla CykelVasan 90 km. Jag är  lite sugen på att också köra nästa år. Vi får se hur det blir med det. 

Jag och barnen hade det fint på landet hos mamma. Plockade blåbär, hoppade studsmatta, lekte, slappade, grillade och hade det skönt i värmen.  

    
   
Det var det. Hej! 

Skrivet av: Hanna Helsing | augusti 7, 2015

Motivation, broar och fotbehandling 

Jag har under de senaste dagarna fått många frågor kring motivation, ”Du som jobbar med motivation och inspiration. Hur skulle du motivera mig att gå och träna efter jobbet, nu när jag är trött och bara vill hem och vila.” ”Vad kan du säga till mig som skulle motivera mig att börja träna igen. ” ”Hur ska jag göra för att hitta motivation att komma ut och springa två dagar i veckan” Mitt svar till samtliga blev, ”Bit ihop och bara gör det”. 

Det kanske inte var det svar de hade väntat sig men det är så det är i livet. Ibland flyter allt på riktigt bra men ibland känns vardagen, så även träningen som en lång uppförsbacke. Då är det bara att bita ihop och köra på. Det positiva är att du kommer starkare tillbaka efter att du kämpat i motvind. 

Jag ska gå in mer på motivation och inre drivkraft i ett senare inlägg och om hur vi kan jobba med vår motivation. 

Nu om hur min cyckelvecka sett ut. 

I måndags steg jag upp tidigt. Långt innan resten av familjen. Drog på mig cykelkläder och var redo att cykla till jobbet. Men idag funkade ingenting. Huvudet hade inte vaknat. Jag fick springa skyttetrafik in och ut från huset för att jag glömde det ena efter det andra, nycklar, lås, klocka, hjälm mm mm.

Innan jag stack skulle jag bara pumpa däcken på cykeln. Vilket slutade med att jag tömde ut all luft istället och fick inte i någon ny luft. 

Så det var bara att byta om och hoppa upp på vespan istället. Jag körde sedan förbi min avfart där jag skulle av. Sen fortsatte förmiddagen så. Ingenting gick min väg. Men senare under dagen kom jag tillbaka från semestermood till jobbmood igen. Dagen blev riktigt bra med mycket jobb. Precis så jag trivs allra bäst att ha det. 

Jag fick ta mitt träningspass på kvällen istället. Favoritrundan, 15 kilometer tempo. Snabbaste tempot idag igen. Nypumpade däck och en lägre växel. Det är tricket. 

På tisdagen var jag mer förberedd att cykla på morgonen. Kläder och alla prylar var prydligt framlagt så jag lätt och smidigt kunde sticka iväg. Totalt 48 km cykling. 

Onsdag, tog cykeln in till stan. Idag regn ute. Det var den segaste cyckelturen jag någonsin tagit. Kändes som jag aldrig kom fram. Hemresan var precis lika seg. 48 km cykling. 

På Torsdagen tog jag cykelvila. Var och kollade foten och blev inbokad på Ultraljudsdiagnostik. 

Fredag, idag tog jag det lugnt in till stan. I vanliga fall brukar jag tävla med allt och alla. Men det fanns inte så många att tävla med.  Det verkade som de flesta var lediga idag. Jag stannade till och med och fotade. Stockholm är vackert. Ett foto på varje bro jag passerade.  Totalt 50 km cykling. 

Ekerö, tappströmsbron

  Drottningholm  Nockebybron

  Tranebergsbron  Västerbron

 Skanstullsbron

  
 Idag var jag på Ultraljudsdiagnostik och de rekommenderade mig att göra en stötvågsbehandling. Så nästa vecka är jag inbokad för det. Och jag håller tummarna att det kommer hjälpa mig att kunna börja springa nu snarast. 

Ok. Det var allt för nu. Hej! 

Skrivet av: Hanna Helsing | juli 30, 2015

Det finns en mening med allt 

Det blev en liten kvällsrunda med cykeln idag också. Jag tog det lugnt och stannade och njöt av det fina landskapet lite då och då. 15 km.  

   
Foten är totalt värdelös. Gick en lite längre promenad idag och det klarade den inte alls av. Har ont och känner mig lite deppig. Det blir liksom aldrig bättre. Trots att jag rehabar exemplariskt. 

Jag försöker se skadan som något positivt. Hade jag inte fått lov att vila från löpningen hade jag aldrig upptäckt tjusningen med att cykla. Jag har alltid sagt att cykling inte är min grej. Kunde sträcka mig till att det var okej att transportcykla men aldrig något mer. Men jag tar tillbaka det. 

Nu film och te innan jag däckar. Antagligen somnar jag i soffan om ca 20 minuter. 

Tjing! 

Skrivet av: Hanna Helsing | juli 29, 2015

Jobb och temporekord 

Idag är det onsdag. Vi sov som vanligt inte särskilt länge. Barnen vill ta vara på varje minut och har inte förstått tjusningen med att ligga kvar i sängen på morgonen. Det här med att passa på när det finns möjlighet. Nej inte här inte. Upp och hoppa, så kör vi! 

På förmiddagen drog vi in till stan. Jag för att hålla i ett seminarium och barnen fick åka till Peters jobb. 


När vi kom hem på eftermiddagen körde jag Melvin till en kompis. Jag nämnde i telefon att jag höll på att dö då jag inte hunnit äta något under dagen. Så när vi kom för att lämna Melvin blev jag bjuden på en ljuvlig soppa och till fika hemmagjorda beskvier och kaffe. 

Sen åkte jag och Elliot hem och jag hade tänkt städa men det blev inget med det. Körde istället lite styrketräning och rörlighet.

På kvällen när Peter kom hem stack jag ut på ett tempopass. 

Jag brukar alltid starta mina cykelpass med Robyns låt Don’t Fucking Tell Me What To Do Den får mig att tagga till att köra full fräs framåt. Jag har trott att min cykel och jag bara kunnat hålla ett och samma tempo. Alltid full fart. Det fortaste jag kan trampa. Men idag hände något. En helt annat fart och det kändes som jag och min cykel flög fram. Jag snittade 15 sekunder snabbare per kilometer mot vad jag brukar göra. Fortfarande håller jag inget imponerande tempo men det kändes bra att det faktiskt börjar hända något.  

 Efter 22 km tempo körde jag ben- och rumpövningar. 

Allt för idag. 

Hörs! Hej! 

Skrivet av: Hanna Helsing | juli 27, 2015

Psykbryt och kvällsrunda

Idag var jag själv med barnen. Vädret var trist så vi bestämde oss för att åka och göra ärenden. Det blev besök i diverse butiker och vi avslutade med tilltänkt storhandling i matbutik. Jag borde ha lärt mig vid det här laget att det inte är någon bra idé att storhandla med mina barn. Jag tappade räkningen på antal psykbryt jag fick. 

 
Ja, ni ser rätt. Elliot går omkring i blöja. Han kissade ner sig och tur nog hade jag en blöja i min väska. Vi stod vid grönsakerna och bytte om. De förvandlades till två monster under en tid som kändes som en evighet men handlandet gick ganska fort och vi kom hem med två tunga kassar men inget jag kan göra en maträtt av. Måste nog gå och handla imorgon igen. 

På kvällen drog jag på mig mina cykelbyxor och tog en skön runda, 36 km.  

 
Just nu funkar cyklingen fint. Det enda är att mina fötter domnar bort efter någon mil vilket är lite jobbigt. Vet inte om det är mina skor eller hur jag sätter foten på tramporna, att jag är ovan cyklist. Eller vad det kan bero på. 

Nu ska jag äte sojabönor med havssalt.  

Dricka grönt te med kokosfett, bara för att det är så gott. Och så ska jag jobba någon timme innan jag somnar. 

Hejdå! 

Skrivet av: Hanna Helsing | juli 26, 2015

Cykel, styrketräning, cykel 

Hej, det har varit en lång konstpause här på bloggen. 

Det har inte blivit en enda egen löprunda sedan sist då jag har fått en överbelastning av plantarfascian och dess fäste. Foten vill inte bli bättre, trots stretch, styrketräning, vila och TENS. Jag har även köpt ett par Bilkenstock som jag går omkring i hemma. 

Jag har deppat en del under den här tiden men ryckt upp mig och hoppat upp på cykeln. Och jag måste säga att det blir roligare och roligare att cykla. Nu är jag sugen på att köpa en racer och börja nöta asfalt. 

Idag har det blivit två cykelpass plus styrketräning, jag tog en tur i morse, 15 km. Full fräs från början till slut. 

Sen kom min syster med familj. Vi grillade och hade det trevligt. 

På kvällen drog jag ut igen på en kvällsrunda. 20 km. Jag cyklade mot stan och det kändes som jag kunde cykla hur långt som helst ikväll. Jag var dock inte lika kaxig när jag vände vid Bromma. Det var motvind hela vägen hem.  

 
Nu ska jag dricka grönt te med kokosfett och slänga mig i soffan. 

Hörs. Hej. 

Skrivet av: Hanna Helsing | juni 29, 2015

Att skapa flöden 

Hej alla! 

Det här blir inget träningsinlägg. Jag kan inte träna just nu. Foten strular fortfarande.  Jag har bokat tid för att kolla upp den. Jag försöker motivera mig att ge mig ut på cykeln eller åtminstone ta cykeln till jobb. Men just nu har det varit mycket jobb, tidiga mornar och sena kvällar. Och jag har köpt en ny Vespa som det är så jäkla härligt att svischa fram med. 

 Min prio ligger inte på min egen träning just nu utan nu ligger jobb i fokus. Men självklart ska jag sätta igång så fort det går. En vecka utan träning känns som flera månader. Jag älskar att träna och mår så otroligt bra av det. 

Helgen tillbringade vi i Linköping hos min pappa och hans fru Inger. Det blev en härlig helg och barnen ville aldrig åka hem. 

             
  
Jag vill även tacka för alla fina mail, Sms och samtal jag fått under de senaste veckorna. Det har varit så många som tackat för bra och inspirerande träning och coachning och stöttning i livet. Jag blir rörd och så jäkla glad att kunna hjälpa en massa fantastiska människor som alla har olika förutsättningar, syften och mål. Tack även alla ni tjejer och killar som berättat om mig och vilka förändringar och framgångar arbetet hos mig har gjort för er. Det är alltid extra kul att bli rekommenderad. 

Hur vi mår beror på många faktorer. För att må bra behöver vi uppleva en känsla av sammanhang, socialt välbefinnande samt fysisk och psykisk hälsa. 

Ibland måste en kil tas bort eller sättas dit för att det ska bli ett flöde. Det kan tex handla om vanor, relationen, mönster eller inställning. 

Är det något du behöver ta bort eller lägga till i ditt liv för att må bättre? 

Kram på er! 

Older Posts »

Kategorier