Jag har under de senaste dagarna fått många frågor kring motivation, ”Du som jobbar med motivation och inspiration. Hur skulle du motivera mig att gå och träna efter jobbet, nu när jag är trött och bara vill hem och vila.” ”Vad kan du säga till mig som skulle motivera mig att börja träna igen. ” ”Hur ska jag göra för att hitta motivation att komma ut och springa två dagar i veckan” Mitt svar till samtliga blev, ”Bit ihop och bara gör det”.
Det kanske inte var det svar de hade väntat sig men det är så det är i livet. Ibland flyter allt på riktigt bra men ibland känns vardagen, så även träningen som en lång uppförsbacke. Då är det bara att bita ihop och köra på. Det positiva är att du kommer starkare tillbaka efter att du kämpat i motvind.
Jag ska gå in mer på motivation och inre drivkraft i ett senare inlägg och om hur vi kan jobba med vår motivation.
Nu om hur min cyckelvecka sett ut.
I måndags steg jag upp tidigt. Långt innan resten av familjen. Drog på mig cykelkläder och var redo att cykla till jobbet. Men idag funkade ingenting. Huvudet hade inte vaknat. Jag fick springa skyttetrafik in och ut från huset för att jag glömde det ena efter det andra, nycklar, lås, klocka, hjälm mm mm.
Innan jag stack skulle jag bara pumpa däcken på cykeln. Vilket slutade med att jag tömde ut all luft istället och fick inte i någon ny luft.
Så det var bara att byta om och hoppa upp på vespan istället. Jag körde sedan förbi min avfart där jag skulle av. Sen fortsatte förmiddagen så. Ingenting gick min väg. Men senare under dagen kom jag tillbaka från semestermood till jobbmood igen. Dagen blev riktigt bra med mycket jobb. Precis så jag trivs allra bäst att ha det.
Jag fick ta mitt träningspass på kvällen istället. Favoritrundan, 15 kilometer tempo. Snabbaste tempot idag igen. Nypumpade däck och en lägre växel. Det är tricket.
På tisdagen var jag mer förberedd att cykla på morgonen. Kläder och alla prylar var prydligt framlagt så jag lätt och smidigt kunde sticka iväg. Totalt 48 km cykling.
Onsdag, tog cykeln in till stan. Idag regn ute. Det var den segaste cyckelturen jag någonsin tagit. Kändes som jag aldrig kom fram. Hemresan var precis lika seg. 48 km cykling.
På Torsdagen tog jag cykelvila. Var och kollade foten och blev inbokad på Ultraljudsdiagnostik.
Fredag, idag tog jag det lugnt in till stan. I vanliga fall brukar jag tävla med allt och alla. Men det fanns inte så många att tävla med. Det verkade som de flesta var lediga idag. Jag stannade till och med och fotade. Stockholm är vackert. Ett foto på varje bro jag passerade. Totalt 50 km cykling.
Ekerö, tappströmsbron
Drottningholm
Nockebybron
Tranebergsbron
Västerbron
Skanstullsbron
Idag var jag på Ultraljudsdiagnostik och de rekommenderade mig att göra en stötvågsbehandling. Så nästa vecka är jag inbokad för det. Och jag håller tummarna att det kommer hjälpa mig att kunna börja springa nu snarast.
Ok. Det var allt för nu. Hej!