Löpningen börjar kännas bättre och bättre, jag börjar få upp lite mer fart på mina pass. Det är dock långt kvar till den fina formen jag hade för ett år sedan.
Jag får dock fortfarande kämpa med motivationen. Känner mig mer besvärad än motiverad och inspirerand att se och läsa om andras träning, tider, tävlingar, resultat mm på sociala medier. Försöker därför undvika det så mycket som möjligt just nu.
Det betyder inte att jag tycker det är jobbigt eller tråkigt att jobba med att träna andra. Jag får så mycket fin energi och tacksamhet tillbaka av företagskunder, löpgrupper och adepter.
Snart Ä R jag tillbaka och älskar allt med löpning igen. This too shall pass.
Måndag och jag vaknade såhär yrvaket och förundrad över att både jag och Peter fått sova till 7. Barnen har börjat smyga upp själva på mornarna och sitter antingen med varsin IPad eller kollar på Netflix. Hur länge de suttit uppe är det ingen som vet. Jag frågar men får aldrig några svar.
Sen stack jag ut på 21 km löpning. Det blev en blandad slinga, asfalt och skog.
Den här lilla stackaren fick aldrig se ljuset.
Sen blev det tisdag och jag tog en kort runda på 7 km.
När jag stack iväg såg jag en helt galet stor duva som jag fick lov att fota. Den såg helt overklig ut när den satt där på stenbänken. Men jag hann inte fota den, utan den flög iväg. På bilden ser den inte alls särskilt stor ut. Men det var den.
Onsdag och dagens pass blev korta intervaller. 400m, 300m, 200m, 100m med 1minuts vila rakt igenom. Jag hade inte bestämt hur många serier jag skulle springa utan fokus var att springa på max så att mjölksyran sprutade ur öronen. Jag körde två serier sen strömmade det in barn på löpbanan som hade en friidrottsdag. Saved by the Bell tänkte jag och tog vila. Men på väg hem bestämde jag mig för att drämma av en serie till. Sen blev det någon kilometer nedjogg. Totalt 8 km löpning.
På kvällen körde vi vårt sista pass med Ekerö Running Club för denna termin. Vi körde häckteknik och plymetrisk träning.
Idag gav de verkligen allt. Så jäkla starka. De vågar verkligen pressa sig och utmana sig själva till det yttersta.
Vi avslutade med en straffet.
Så himla kul gäng. Nu har vi några veckors ledigt sen drar vi igång med sommarträning och höstterminen startar i slutet av augusti. Nytt för nästa termin är att vi kör en nybörjargrupp och en fortsättningsgrupp.
Tjing!
I Love Running 
Stor igenkänning på din inledning av blogginlägget, den trötthet och seghet jag har känt har visat sig bero på låga blodvärden vilket jag tyvärr dragits med hela livet, den goda nyheten är att det går att göra något åt. Dessutom har jag besvärats av en känning i baksida lår och var till naprapat som konstaterade tendinos i hamstring och gav mig behandling, träningsprogram och löpförbud i åtta (!) veckor nu när det är som vackrast ute! 😦 men men, jag tar det med mer ro än jag trodde ändå, löpningen har gått tungt på senaste tiden och inte varit så rolig, därför gör en paus faktiskt inte så mycket.
Jag skrev ett långt blogginlägg, också om detta kring hur sociala medier påverkar när man är lite nere, häromdagen om du vill läsa 🙂 vi kommer tillbaka i fin form lite senare, vi ska ju springa hela livet!!!
By: Staffan on maj 21, 2015
at 08:21
Hej, trist med åtta veckors löpvila men vi får hoppas att du får lite sug efter löpning igen under dessa veckor.
Jag kanske också borde kolla upp mina värden. Ska du börja äta järntabletter eller vad gör du åt dina låga blodvärden?
Jag ska gå in och läsa ditt inlägg. Tror jag vågar det utan att känna stress och prestationsångest 🙂
Helt rätt! Vi ska ju springa hela livet! Tack för fina ord Staffan.
By: Hanna Helsing on maj 21, 2015
at 09:17