Skrivet av: Hanna Helsing | augusti 22, 2013

Löpning

Jag pratade med en vän i telefon förra veckan och berättade då för henne att jag sprungit hem från stan, 2 mil. Hon frågade om det verkligen är kul att springa 2 mil. Är det inte bara sjukt jobbigt?
Jag fick lite svårt att förklara för en icke-löpare, känslan att löpträna. Jo, det är ju ofta jobbigt att springa men det är ju det jag gillar. Inte bara efteråt utan även när jag är i det. Det är lite som meditation för mig. Rensa ur kropp och knopp. Sen får jag belöningen, välmående tack vare träningen.

Jag sprang mycket när jag var yngre. Kom alltid först på de obligatoriska konditionsrundorna vi genomföra på idrottslektionerna. Men tyvärr gick jag aldrig med i någon löparklubb. Spelade dock mycket tennis. Tränade och tävlade mycket.
Jag ville gå tennisgymnasium och flytta till Stockholm.
Men andra intressen kom. Dels musik. Jag började spela i band och valde att gå musik-estetiskt program på gymnasiet istället. Tennis och löpning hamnade på hyllan under många år.
Spelade tennis lite då och då och tog en löprunda en gång om året ungefär, då jag tänkte ”nu jäklar ska jag sätta igång”. Sprang för fort och för långt så jag fick blodsmak i munnen. Sen tog det ett år igen innan jag tänkte, ”nu jäklar ska jag sätta igång…” Samma sak år ut och år in.

Vändningen kom 2007, jag och Peter stod och kollade på Stockholm Marathon och hejade upp löparna för Västerbron. Jag sa till Peter att ett Marathon skulle jag också klara. Vi slog vad om att jag skulle springa Stockholm Marathon året därpå på en tid under 3:45 h.
Jag började träna dagen efter och anmälde mig till Stockholm Halvmarathon. Började läsa allt jag kom åt om löpning. Följde träningsprogram från Marathon.se. Först några veckor kom igång schema, sen hoppade jag in på träningsprogram för att klara Halvmarathon på 1:45. Jag följde programmen slaviskt och klickade besatt runt på Marathon.se varje dag. (Gör det fortfarande 😝).
Tack vare att jag tog det extremt lugnt till en början. Joggade lite, gick lite, joggade lite osv. Och när jag joggade var det så sakta att folk som var ute på promenad typ gick om mig. Jag kände mig lite fånig men det var ett vinnande koncept. Hade jag kört på som jag tidigare gjort hade jag nog gett upp och det hade varit stor risk för skador.
Jag sprang mitt första lopp 3 mån efter jag börjat träna. Halvmarathon på 1:54. Jag var sjukt nöjd och efter det loppet blev jag löpare. Jag var fast!
Mitt första Marathonlopp sprang jag på 3:44:55 och vann därmed vår vadslagning med 5 sek.

Jag började springa med Team Stockholm Marathon och utvecklades snabbt till en bättre löpare. Året efter sprang jag i mål på 3:23:17 på Stockholm Marathon. Kom på plats 51.

Nu efter två graviditeter tätt inpå varandra försöker jag komma igång och vill såklart bli i bättre form än jag var innan. Det är ju lite knivigt att få till löpträningen med två små barn men det går att pussla ihop. 2014 smäller det! Då ska jag köra ett marathonlopp.

Det blev ett långt inlägg om löpning.
Idag blev det 11 km , 8 km i lite snabbare tempo. Jag fick lov att testa mina nya snabba skor jag köpte idag. Asics Hyper 33.

20130822-225250.jpg

20130822-225258.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: