I Love Running

Idag var det solförmörkelse. Det är nog ingen som missat detta. Solen skymdes av månen till 85% och nästa gång något liknade sker är om 24 år. Jag kan ha helt fel fakta så bry er inte så mycket vad jag skriver. Men vilken besvikelse det var här i Stockholm i alla fall. Det var dimmigt så en såg ingenting. Det var precis lika grått och trist som det varit i ett halvår. 

I onsdags var det riktigt trötta ben som gav sig ut på morgonjogg. Planen var 12 km men det gick inte. Mycket satt nog i huvudet. Det var tunga ben som bara ville gå inte springa. När jag sprungit 8 km bestämde jag mig för att kortare ner rundan och då blev benen riktigt pigga den sista kilometern. 9 km löpning. 

Idag, fredag tog jag mitt långpass, 34 km. Jag sprang under solförmörkelsen vilket inte blev någon spännande upplevelse som jag hade tänkt mig. Antagligen kommer jag bli blind då jag sprang och glodde på solen hela rundan för att inte missa solförmörkelsen. Läste att man skulle ha speciella glasögon för att inte skada synen. Men det blev nästan tvångsmässigt gloende bara för att en inte ska. Och en skulle inte fota, men jag chansade.

Vi var såklart med och rockade sockorna idag. 

Nu tar vi helg! 

Tjing!