I Love Running

Brukar ni komma ihåg vad ni gjorde förra veckan? Jag har alltid svårt att minnas. Jag minns inte ens vad jag åt till lunch igår.
Jag blandar ihop dagar och ibland även veckor. Jag undrar om det är normalt. När en är 34 år.
Men med hjälp av min Garmin och kluddiga anteckningar i kalendern ska jag försöka återberätta kort om min träning.
Jag fortsätter där jag slutade sist.

I onsdags förra veckan hade jag och Sophia bestämt att mötas upp på morgonen och ta ett löppass ihop. Men det spöregnade så vi hoppade den löpningen. På eftermiddagen skulle vi köra en företagslöpning. Det hann klarna upp och vi fick en solig och fin lunchlöpnig. Vi joggade ner till Stadion och körde korta intervaller på banan.

Det är en riktigt mäktig känsla att springa på en helt tomt stadion. Gänget kämpade på riktigt bra att gav verkligen allt de hade.

På kvällen var det dags för Ekerö Running Club. Idag körde vi ett testlopp. De fick välja mellan 3 km eller 5 km. Vi hade även en tävling där de skulle pricka sin egen tid. Vinnaren fick ett fint pris från Life Ekerö. De sprang, de kämpade och de flesta sprang fortare än vad de trodde de kunde göra.
Vi hade gjort nummerlappar och bjöd på lite återhämtnings plock och dryck.
Här är de innan start. Lite nervösa men sjukt taggade.

På torsdagen startade jag morgonen med 9 km löpning. Jag tog det lugnt. Joggade och lyssnade på musik.

Det kom ett lila kuvert i brevlådan under dagen.

Ett brev som jag skrev till mig själv för 20 år sedan. Jag var alltså 14 år. Brevet har förvarats i 20 år på postmuseet. Så himla häftig grej.
Det var kul att läsa, det tre sidor långa brevet. Jag skriver att jag är på väg med vänner på tjejmiddag.
Att jag hoppas jag fortfarande tävlar och spelar tennis.
Samma dag hade vi haft skoljoggen och jag vann på 2000 meter.
Jag skrev bland annat vad jag hade på mig just då, ett par lila Dr Martens och jag lyssnade mest på Nirvana och Depeche Mode. Jag avslutade brevet med att skriva att min mamma är världens bästa mamma och min hund är den bästa en kan ha.
Det var riktigt kul läsning.

På fredagen åkte jag och hämtade upp min lillasyster vid tåget och vi åkte vidare till Nyköping för begravning av farmor. Det är mycket känslor under en begravning. Från den jobbiga och känsliga stämningen i kyrkan till en glad och trevlig minnesstund efteråt. Där vi skrattar och berättar glada minnen av farmor och har trevligt ihop. Från sorg till glädje. Det blir ofta så. Vänner och släckt som inte möts så ofta träffas och får en jobbig men samtidigt trevlig stund tillsammans.

Under helgen tog jag löpvila. Jag ville sticka ut på en liten runda men det var samtidigt skönt att inte känna någon hets att jag måste hinna klämma in ett löppass.
Vi hade höstfix på barnens förskola och på kvällen åkte jag och träffade vänner.

Vi tog en promenad i slottsparken på söndagen och smakade på alla olika härliga äppelsorter. Vi fick även med oss en heldel hem.

I måndags hade vi en inspirationsföreläsning där vi pratade kring vårt begrepp helhetslöpning. Sen stack vi ut och sprang på löparbana.

På tisdagen åkte jag och Sophia till Hagaparken och sprang ett lunchpass. 12 km löpning.

Igår onsdag när jag vaknade kände jag mig inte helt hundra. Så jag hoppade min egen träning och körde bara ett lunchpass med det här gänget.

Jag joggade bara lite lugnt och de körde lite längre intervaller. På kvällen började det kännas mer i halsen och jag fick huvudvärk. Så jag tog cykeln till idrottsplatsen. Vill ju inte missa ett löppass med Ekerö gänget. Men jag stod mest still och coachade från sidan. Jag cyklade dit lite trött och hängig. Men cyklade hem full av energi och glädje.

Nu blir det löpvila några dagar.

Hej då!